Att bli pålitlig igen

Jag är livrädd. Man kan vara rädd för många saker. Jag är rädd för spindlar, ormar och småkryp överhuvudtaget. Jag rädd för mörker och för att bli lämnad helt ensam. Jag är rädd för döden, stora hundar och väldigt höga höjder. Ändå så är jag så dum att jag vill hoppa fallskärm.

Just nu är jag nog den fegaste människa på denna planet. Jag är vettskrämd att ta kontakt med nya människor. Jag är livrädd att binda nya band. För jag vill inte bli förkrossad igen, jag har mått så dåligt i två månader. Mina två värsta månader i mitt liv. Man kan säga att jag har levt i depression, ja.. det har varit så hemskt för mig. Det har varit många mardrömmar och för bara någon vecka sedan försvann dom.

Dock, så kom dom tillbaka för bara någon dag sedan. Därför jag är livrädd att få kontakt med någon ny person, att ta in någon ny i mitt liv. Jag gick sönder i tusen bitar och jag har aldrig blivit så förödmjukad. Har aldrig känt mig så sviken och lurad. Det har varit som några hundra knytnävsslag i magen hela dagarna. Jag är helt enkelt så jävla feg och känner mig så liten och betydelselös.Jag är rädd att bli lämnad ensam igen.

Men vi klättrar mot bättre tider!

I morgon är det filmtime med alla brudar, lite kvalitetstid behövs verkligen. Mina tjejer ♥

Puss från mig

Clara ♥