- Jag är en person med väldigt mycket känslor. Börjar gråta för helt jävla onödiga saker. Och börjar jag gråta, kan jag inte sluta i första taget. Jag måste gråta klart. Det här är något min pojkvän fått stå ut med mycket. Jag gråter jävligt fult också. Det är inget sånt där tyst gråt. Utan det är kan-nästan-inte-andas-gråt.
- Jag är omtänksam, verkligen omtänksam. Tänker oftast på andra innan jag tänker på mig själv. Vilket i slutändan även går ut över mig själv då jag glömt bort att jag själv finns. Jag bryr mig helt enkelt för mycket ibland. Mer än vad jag själv orkar av.
- Jag är ett riktigt ordning&reda freak. Vilket jag har märkt mer och mer på senaste tiden. När jag plockar upp varor på jobbet ska de vara extremt noga uppställda. Böcker ska alltid vara fint uppställda osv . Samma sak med kläder. Jag har förvisso en tendens att slarva med det här i garderoben men ställer tillbaka sakerna.
- Jag är kvällstrött och morgontrött, vilket är en väldigt dålig kombo. Dock så om jag vet att jag ska gå upp och klockan ska ringa så går jag upp, jag snoozar självklart men jag går alltid upp, speciellt om det är något viktigt som ex. jobb. Men när klockan inte ringer så myser jag gärna under täcket extra länge.
- Jag absolut älskar frukost på sängen, hotellfrukost, ja frukost överhuvudtaget.
- Listor har alltid varit något jag älskar att skriva. Jag gillar att ha kontroll. Listor på vad som behöver göras, vad som behöver köpas, när jag ska jobba. Listorna var framför allt något kärt under skoltiden, men skriver de även nu.
- Jag älskar överraskningar. Då överraskningsfesten jag fick i 18-års present var en riktig mitt i prick! Men annars, att dyka upp utan att ha sagt något, blommor... you name it.
- Jag visar mig oftast mycket starkare än vad jag är. Jag vill inte visa mig svag för någon. Så om någon frågar mig hur det är och jag svarar bra är det inte 100% säkert att det är så. Eller om man frågar mig om det är något och jag svarar inget är det inte 100% sant det heller jämnt. Jag kan inte riktigt styra det själv. Jag vill helt enkelt inte visa mig svag.
- Jag är konflikträdd. Nu menar jag verkligen rädd. Jag erkänner hellre att det var mitt fel fast det inte var det än att starta en konflikt. Jag säger hellre förlåt tusen gånger om fast jag vet att jag inte gjort något fel för att minska på spänningen och att allt ska bli bra igen.
Visste du allt redan?
eller du kanske känner mig lite bättre nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar