Känner ni någon gång bara för att sätta er mitt på golvet med en kudde och bara släppa ut allt? Slå och skrika in i kudden. Börja storböla utan att torka upp en tår förrens allt dåligt kommit ur dig? Så känns det för mig nästan varje kväll jag är ensam nu för tiden. Samtidigt som jag älskar att vara själv en kväll under en filt framför en bra film så hatar jag att somna själv. För en person som mig som alltid haft många bollar i luften, alltid. Har nu inte ens en liten pingisboll att leka med. Det är inte att vara rastlös som är problemet, det löser jag genom träning. Det är att vara ensam som är problemet, jag är van med att vara väldigt social mest hela tiden. Snart börjar jag väl prata med mig själv också...... tänk att en liten vändning i livet kan ha så stor betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar