fredag 17 december 2010

Bryter ihop
Ja hur mår jag nu då? dagen efter.. nej jag har inga ord kvar. Jag har ingen ork kvar.
Men mina vänner är underbara.

Jag orkar inte vara i skolan och jag klarar inte av att vara själv hemma. Jag vill ha något att göra hela tiden för då behöver jag inte tänka. Jag försöker lägga mig det bakom mig. Är det verkligen sant att tiden läker alla sår, det här är ett stort och djupt sår. Det känns som en evighet.

Inga kommentarer: