Jag vet inte om jag står ut med att det gör så ont i en vecka till..
Tårarna rullar nedför kinderna. Jag försöker dölja dom. Jag hatar att jag lät det gå såhär långt. Jag kan inte ens titta på dig, kan inte ens titta på dig utan att allt spricker i mig. Vill bara skrika ut all rädsla om att jag är rädd att förlora dig.
Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar