Är trött på att vara en superwoman. En sån där brud med stålansikte som inte bryr sig om något eller något. Jag har vart så nästan hela tiden. Jag försöker alltid att vara snäll. Jag snackar aldrig illa om folk jag tycker om. Jag försöker att vara allas vän. Jag försöker att alltid finnas där. Att alltid vara generös.
Vilket många människor har utnyttjat. Folk har kommit och gått lite som dom vill och utnyttjat mig. Jag har tagit in folk i ”det här livet” som jag lever. Men sen efter ett tag när det kommer någon med lite mer status. Så duger man inte längre? Så är man bortblåst som viden. Men allt jag gjort för dig då? Är det allt man får tillbaka. Ja tydligen. Det känns som jag aldrig duger till något, att jag aldrig är bra på något. Att det känns som andra vill att jag ska ändra på mig hela tiden.
Innan jag skulle lägga mig igår fick jag någon dum idé om att jag skulle springa idag?.. får väl se hur det blir med det.. just nu är det mer sängen som lockar är så sjukt trött så att jag måste sitta och kämpa med att hålla ögonen öppna och klockan är endast sex? Matteprovet idag..? nja det gick sådär, humöret i klassen blir i alla fall mer och mer positivt.. alltid något! Avslutade skoldagen med en tröstfika med några mysiga tjejer.
Bild från 2007 tro? skitsamma.. sommar och värme.
Plutt som jag var, alltid lika glad prick då.
Vill ni veta en sak..? i morgon är det "Marken" här i lilla Kristinehamn, vilket betyder marknadsnougat.. mumma för magen det!! Mindre mumma för den där fina sommarkroppen alla visst pratar om att man ska ha..
Puss från mig
Clara ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar