Tankarna snurrar

Och min dag bara fortsatte dåligt. Jag har väntat, oj så jag har väntat på ett förlåt. Jag har varit så jäkla sårad och förstörd, har aldrig mått såhär dåligt under de här månaderna. 6 månader tog det för att få ett litet förlåt och vad händer nu då? är allt bra nu? nej. Tårarna forsar och det enda jag kan tänka på är.. kunde jag ha gjort något annorlunda? vad gjorde jag för fel? var det för jag hade gått upp i vikt? är det för att jag är för blyg? för att jag kan vara så barnslig? var jag för snäll? Det enda som jag fick tillbaka var att du gjorde mig livrädd.. för att bli lämnad helt ensam igen.

Tankarna rullar återigen om vad det egentligen är jag saknar med denna underliga människa. En sak som är säker är, att jag saknar allt. Dåligt som bra, familj och vänner, andra delar av staden och den gemensamma känslan av en stor familj. Som tur är kostar det inget att sakna någon, bara min energi.. ingen annans och tur är väl det. För ingen vill någonsin känna det trycket mot bröstet eller klumpen i magen som jag har känt.

Inte nog med allt det där, så har jag blivit en jätte känslig person. Jag grinar för ingenting. Hjärtat slår ett extra slag och jag blir varm i kroppen. Va fan, jag orkar inge mer. Kan du inte bara försvinna?

Puss från mig

Clara ♥