Idag är en sådan dag då jag kryper ner under täcket och gömmer mig där. Jag är så trött på allt som händer runt omkring mig. Är trött på att inte ha någonstans att ta vägen när luften börjar ta slut, vilket den har gjort allt för många gånger nu. Jag vill också bara lägga mig ner och ge upp, precis som alla dom. Jag vill också få hjälp med att ta mig tillbaka på rätt bana igen, men allt snurrar bara åt fel håll. Hela jag snurrar åt fel håll och jag orkar inte. Men vad gör man då om man inte orkar och det enda som återstår är att bara lämna allt i det skick det är. Hjärntvätta mig, kära någon.
Det finns ingen, absolut ingen som någonsin kan förstå hur jag känner mig. Jag har en stor klump i magen och gråten i halsen varje dag. Jag vet inte själv längre om hur jag mår, piss mår jag. Förjävla dåligt, så dåligt att jag inte ens kan sätta ord på det själv.
Jag är nog världens mest nyfikna människa. Så fort jag ser eller hör något som är intressant vill jag veta mer, vill veta allt. Mitt psyke är nere på botten. Orkar inte le, orkar inte försöka, orkar inte mer. Vill ha tryggheten tillbaka, vill bara skrika ut. Idag sprack det, idag sprack psyket helt. Grät som ett litet barn och jag som trodde jag mådde hyfsat bra, men jag hade tydligen fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar