När helvetet bryter lös

Framkommen till västkusten. Körde hela vägen igår, första gången jag körde över tre timmar och kan säga att det kändes i kroppen när jag kom fram. Stel som en pinne och helt slut. Somnande i soffan och förflyttade mig sedan till sängen där jag sov mer än bra.

Här blåser det storm och solen har tittat fram, väntar på mat och mer måsten än så har jag inte idag. Känns skönt, boken är utläst och snart väntar det att börja på en till. Växlar mellan körkortsboken och den spännande romanen, semester i mina öron.
 

För exakt ett år sedan var vi här, du och jag. Vi såg solnedgången gå ner tillsammans, badade i det salta vattnet och fick sova tätt intill varandra varje natt. Det känns mer än jobbigt att gå ner till vattnet själv, eller krypa ner i det trånga utrymmet helt själv. Minnena kommer upp och sliter upp alla känslor, som en eld som sprider sig sakta.. som flammar upp.

Puss från mig 

Clara ♥