Det var först idag som jag kom på det första intrycket jag fick av dig. Jag har tänkt tillbaka mycket på den senaste tiden, eller jag har tänkt väldigt mycket överhuvudtaget på senaste tiden rättare sagt.
Jag och mina vänner satt på bänken uppe vid no:salarna när du sprang förbi. Som ett litet barn med det största leendet jag någonsin hade sett, det lyste om dig. Ditt skratt ekade genom rasthallen, ett underbart lyckligt skratt som har fäst sig som en trygghet hos mig. Det är den bilden som sitter som fastklistrad innanför pannan på mig, en lycklig liten pojke med ett leende så stort att hela ansiktet gnistrade, med ett blont hår som spretade lite överallt. Bilden måste sitta med karlssonsklister för den dyker upp hela tiden, det är en underbar bild.. som ett litet fotografi i minnet. Vill jag verkligen att denna bild ska försvinna?
Min älskade pappa kom hem med mina bästa vänner förut, Ben&Jerry det gjorde nog min gråa torsdagskväll lite bättre tror jag. Det och en bra film, ja det räddade min dag. Jag är inne på min tredje film idag, vilket inte är likt mig. Jag brukar aldrig ta mig tid för att se en film, och nu blev det tre? Men den tredje filmen knäckte mig rejält. Filmen Hachiko var våran film, det var den filmen vi låg i varandras armar och grät till. Inte nog med det äter jag samtidigt den maträtt som du älskade, min pappas specialitet. Nej okej, jag mår fortfarande inte bra, för här sitter jag nu och badar i floder av tårar för absolut ingenting.
Love your
-Clara ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar