Behöver jag ens nämna hans namn? nej jag tänkte väl det.
Det är nämligen så, att jag trodde inte man kunde sakna någon som jag gör nu. Det gör ont i mig så fort jag lägger tankarna åt hans håll. Det är som knytnävsslag i magen när jag tänker på vilken idiot han har varit och att jag fortfarande kan känna som jag gör efter allt? Han var min stora kärlek. Min andra halva saknas, någon som har sett den goa och omtänksamma kille han en gång var? För i mina ögon är den här personen försvunnen och jag saknar honom så mycket att jag snart går sönder.
Om man ändå kunde spola tillbaka tiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar