Alla säger till mig att det bara är att gå vidare och ja visst, det är det väl. Men det är inte så jävla enkelt att släppa en person ur sitt liv som man har haft kontakt med varje dag under två år, som man fortfarande har kvar de djupaste känslorna för. Förstår ni inte hur tomt det är? Förstår ni inte hur övergiven och ensam jag känner mig, helt värdelös rättare sagt.
Ligger i fosterställning, frusen och ensam i sängen. Drömmer mig bort. Föreställer mig med huvudet mot din axel, med dina varma och starka armar runt om mig. Några kyssar i pannan och du viskar orden "jag älskar dig", nu kan jag somna tryggt med ett leende på läpparna.
Det var bara en dröm.
Clara ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar