Du gör mina bra dagar till dåliga.
Den 9 juli 2009, hade du och jag varit tillsammans i 6 månader, ett halv år. Då du frågade mig om vi kunde förlova oss. Kommer du ihåg det? Nej det tror jag faktiskt inte du gör eftersom du verkar ha blivit en annan person. Jag sa att jag självklart ville det om vi verkligen kunde hålla ihop längre. Vi höll ihop, ja i nästan två år faktiskt. Nu? Ja om du hade velat stå ut med mig, lösa det istället för att ljuga, avlsuta det och bete dig som en idiot. Ja nu hade jag gått med på det, för jag är så djupt förälskad i dig.
Ja, jag vet att jag måste släppa dig snart. Men du var ju faktiskt mitt allt. Men jag ska, inte nu, inte i morgon, inte nästa vecka, inte om en månad. För jag har känslor, jag är en människa och ja, dom har faktiskt känslor och medkänsla. Det var något som jag verkligen uppskattade hos dig, att du hade känslor. Medkänsla.. nej det har du väl aldrig haft så skadeglad som du är, men det var din mjuka sida som jag föll för, dina underbara känslor och speciellt de jag trodde du hade för mig.
En människa är mer än ett vackert léende, du hade allt.
Clara ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar