söndag 9 januari 2011

Har inga ord kvar.
Tack och hej, men nu orkar jag inte må dåligt längre. Jag vill må bra igen. Jag vill också få en perfekt dag utan att du förstör mina tankar. Jag kommer aldrig kunna släppa taget om dig. Min första riktiga kärlek. Jag kände mig bara mer och mer nykär för varje dag som gick med dig, medans du tappade känslorna. Du hade allt som jag önskade mig hos en kille. Utseende och insidan, du var verkligen min drömprins. Våra dagar var perfekta och det var bara du som fick mig att må sådär lite extra glad.

Jag kan inte spola tillbaka tiden, jag kan inte göra allt dåligt jag har gjort helt ogjort, det går inte. Men jag kan leva i nuet, jag kan bättra mig. Men vad är det för vitts att ändra mig om jag inte får något tillbaka? Förlåt om jag är otacksam, men jag ska bättra mig.. jag lovar! Jag insåg för sent vad jag verkligen hade. Jag skulle aldrig kunna släppa taget om dig. Jag saknar dig så det gör ont. Snälla, förlåt!

Det gör mig ganska förstörd, nej inte ganska.. Mycket förstörd att du beter dig om en idiot. Det är inte du.

Den 9:e januari 2011, idag skulle du och jag ha hållit ihop i två år. Jag höll verkligen tummarna för oss och jag tror vi hade fixat det. 
Du var min solstråle, min kärlek, mitt allt.


Clara

Inga kommentarer: